Sök restaureringsobjekt
Här söker du efter någon av de 86 renoverade byggnaderna i de 49 projekten i Hallands län.
Geografisk indelning - Klicka på den kommun du vill titta närmare på.
Sök efter Objektnamn eller
Fastighetsbeteckning.
Framgång föder framgång och inte minst gäller det vårt arbete med Hallandsmodellen. Från början inriktade vi oss på att vidareutbilda arbetslösa yrkesmän, för att sedan mer övergå till att ta hand om de ungdomar som lämnade gymnasieskolans byggprogram. Utan Hallandsmodellen hade dessa ungdomar gått ut i en arbetslöshet och hade sannolikt varit förlorade för byggbranschen. Under åren 1995 – 1999 erhöll ca 80 ungdomar varje år 4 månaders utbildning följt av minst 4 månaders arbete på objekten med avtalsenlig lön. Flera av ungdomarna var med i ett par omgångar. Hur många Hallandsmodellen räddade kvar i byggbranschen är svårt att svara exakt på, men uppskattningsvis rör det sig om tre till fyra hundra, vilka nu behövs inom branschen.
Styrkan med att arbeta med kulturbyggnader är att deltagarna utvecklas både tankemässigt och hantverksmässigt, då inga givna lösningar finns som är fallet när man bygger nytt. En annan sak jag iakttagit är att ungdomarna även blir intresserade av kulturbygg-
naderna och deras historia. Dessutom väcker forna tiders yrkeskunnande ungdomarnas respekt, en viktig erfarenhet som säkert bidrar till att ifrågasätta allt som är nytt, istället för att bara acceptera.
Hallandsmodellen har inte tagit några objekt ifrån marknaden. Samtliga restaurerade byggnader hade aldrig kommit igång på sina egna meriter. Hallandsmodellen har bidragit med ett ökat byggande i tider av låg aktivitet inom byggbranschen. En nog så viktig faktor inom arbetsmarknadspolitiken.
Hallandsmodellen är hotad av flera orsaker. Ekonomin, åtgärden Hallandsmodellen är ingen billig åtgärd, om man endast tittar på de direkta kostnaderna vilket numera är det som råder. Dagens ekonomer som tydligen styr politiken kan inte klara av att räkna hem de mervärden som en insats av Hallandsmodellen medför:
1. En ökad aktivitet med underentreprenörer som erlägger skatt av skilda slag.
2. Mervärdena som skapas i de färdigrenoverade husen i form av aktiviteter som bidrar till en ökad sysselsättning.
3. En ökad kulturturism som alla menar är en ökande marknad.
Hallandsmodellen är ett verktyg för att främja detta.
4. Kvalitén i utbildningen av byggnadsarbetare. Istället för att bygga upp och riva ned, utbildas eleverna i riktiga restaureringsprojekt, vilket bidrar till ett ökat engagemang och kunnande.
Avslutningsvis kan jag konstatera att man aldrig blir profet i sitt eget land. Däremot har Hallandsmodellen fått ett rejält uppsving i Polen, där vi haft förmånen att arbeta med Hallandsmodellen med medel ifrån Östersjömiljarden med utmärkta resultat. Polackerna använder Hallandsmodellen som metod i fyra regioner och sannolikt kommer de övriga regionerna inom kort också att arbeta enligt Hallandsmodellen. Jag konstaterar att för att få genomslag i Sverige ska tillvägagångssättet inte initieras ifrån länet Halland, utan från något Norrlandslän eller Stockholm.
Roger Holm är projektansvarig på Länsarbetsnämnden och ordförande i Hallandsmodellens styrgrupp.
För varje insatt krona i projektet har således kulturmiljövården fått tio tillbaka, dvs varje insatt krona har genererat ytterligare nio till renovering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Hallands län. Insatserna har inneburit att ett drygt åttiotal kulturhistoriskt värdefulla byggnader har kunnat renoveras och bevaras. Och – vi skall erinra oss att många av dessa var i sådant skick att de inte hade blivit bevarade utan denna kraftfulla satsning från det allmännas sida. Utan Hallandsmodellen hade helt enkelt många av de nu renoverade byggnaderna idag varit borta; rivna eller förfallna. På detta sätt har således viktiga delar av vårt kulturarv kunnat bevaras.
I många fall har det också rört sig om bebyggelse som inte bara är viktiga för länets historia och identitet utan också viktiga ur ett utvecklingsperspektiv, genom att de förstärkt attraktionskraften i kommunerna och länet och bidragit till en ”god livsmiljö”: Rossared, Nidingen, Tjolöholm, Båt- och Sjöfartsmuseet Onsala i Kungsbacka kommun, Kallbadhuset och Hamnmagasinet i Varbergs kommun, Tullbron och Biograf Olympia i Falkenbergs kommun, Fattighuset vid Lilla Torg, Sköldska Huset, Spenshult, Harplinge väderkvarn i Halmstads kommun, Rydöbruk (”Konstnärsbyn”) i Hylte kommun, Teatern, Lerkvarnen 25 (konstgalleri) och Ifverströmska gården (kv Kräftan) i Laholms kommun.
Men värdet av Hallandsmodellens verksamhet ur ett kulturarvsperspektiv, är också andra. Inte minst det faktum att så många byggnadsarbetare, varav många unga bygglärlingar, fått bekanta sig med det äldre kulturarvet och erhållit kunskaper om det äldre byggandet;insikter om traditionella material och metoder inklusive en kännedom om äldre hantverkstekniker. I detta finns också ett hushållningsperspektiv, dvs att renovera äldre hus handlar mycket om varsamhet, om att ta vara på så mycket som möjligt av det som redan finns, att betrakta det som en resurs och bara byta det som är helt förslitet. En kännedom om ett annat förhållningssätt än det som kanske lärs ut och finns annars, i samband med nybyggnad och storskalig ombyggnad. I allt detta finns sannolikt också ett mervärde som handlar om att unga i vår tid lär känna och får respekt för tidigare generationers lösningar och kunnande, något som förhoppningsvis skapar en kunskap om och förståelse för vårt kulturarv överhuvudtaget och om vikten av att gå varligt fram med det.
Andra effekter för kulturmiljövården har varit att Hallandsmodellens omfattande verksamhet underhöll och förstärkte ett behov av materialleverantörer med inriktning på naturliga material av hög kvalitet och specialister av olika slag inriktade på varsam ombyggnad.
Hallandsmodellen som projekt har även bidragit till att under 1990-talet mycket påtagligt visa och stärka de utvecklingsmöjligheter (i termer av kulturturism, regional utveckling och tillväxt) som det byggda kulturarvet har. Projektet har mycket konkret kunnat visa vilka effekter för sysselsättningen, både direkt och indirekt, och för besöksnäringen ett bevarande av ”kulturbyggnader” och kulturarvet har.
Slutligen och inte minst viktigt har Hallandsmodellen inneburit att kulturmiljövården som sektor – länsantikvarien vid länsstyrelsen och landsantikvarien vid länsmuseet samt antikvarierna som profession och kollektiv – fått delta i ett sammanhang och ett samarbete som tidigare inte varit vanligt; att ingå som en av flera viktiga samarbetsparter inom både arbetsmarknadssektorn och byggsektorn. Oerhört många nya kontakter och relationer har skapats genom åren och det är ställt utom alla tvivel att detta, utöver att ha varit oerhört berikande för antikvarierna, också inneburit att ett antikvariskt synsätt kunnat spridas till andra samhällssektorer och inom byggbranschen. Till fromma för det byggda kulturarvet!
Att som en trots allt relativt liten samhällssektor, uppfattad mycket som en ”bromskloss” i en ständigt pågående samhällsutveckling, genom en så betydande och prestigefull samverkan som inom Hallandsmodellen kunnat ge en annan bild av sin verksamhet, delvis som ett nav i ett utvecklingsarbete, har fått en betydelse, tror jag, som egentligen bara andra än vi antikvarier själva rättvisande kan formulera.
Mats Folkesson är länsantikvarie på Länsstyrelsen i Halland och vice ordförande i Hallandsmodellens styrgrupp.
De av oss som arbetar inom kulturmiljövården arbetar framför allt med det material som ännu inte kommit in i museets magasin: fornlämningar, kulturlandskap och bebyggelse. Museimannens uppdrag är att göra ett urval av vilka byggnader som är av störst betydelse och som bäst illustrerar den historia som ska berättas.
För att skydda dessa byggnader och miljöer har särskilda lagar stiftats. De k-märkta husen är en ovärderlig skatt som museimannen har till uppgift att förvalta. Men dessa värden är ändliga, har de en gång förstörts kan de aldrig återuppstå. Trots byggnadernas och miljöernas värden, har kulturarvssektorn alltid tillhört de ekonomiskt svagaste i samhället.
Kulturarvssektorn har därför varit tvungen att arbeta re-aktivt. K-märkningen har framför allt syftat till att skydda bebyggelsen från förstörelse eller förändringar orsakade av människan. Men det krävs andra vapen för att skydda husen från förfall.
I slutändan är det ekonomin som styr. Det finns ett finansiellt bidragssystem inom kulturmiljövården. Men vi har sällan haft de resurser som har krävts för att själva ta initiativet till att bevara de byggnader som på bästa sätt illustrerar vår berättelse.
Hallandsmodellen inleddes för tio år sedan som ett byggnadsvårds- och arbetsmarknadsprojekt. Med tiden har samarbetet utvecklats till ett sektorsövergripande nätverksbygge för regional hållbar utveckling och tillväxt.
När vi idag använder begreppet Hallandsmodellen har det två betydelser. Dels är det en metod där byggnadsvård fungerar som katalysator för regional utveckling, dels är det ett regionalt byggkonsortium som använder denna metod.
I byggkonsortiet ingår representanter för byggbranschen, parterna på byggmarknaden, arbetsmarknadsmyndigheter, kulturmiljövården och utbildningssektorn tillsammans med fastighetsägare och brukare.Metoden sätter in kulturarvsfrågorna i det regionala utvecklingsarbetet och har väckt uppmärksamhet lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Hallandsmodellen har t ex medverkat som ett av tio projekt som presenterade Sverige inför medlemskapet i EU. Hallandsmodellen var det första regionala projektet som erhöll bidrag från regeringens satsningar i Östersjöregionen, den s k Östersjömiljarden.
Sedan dess har exportarbetet av metoden stötts av regeringen ytterligare ett par gånger, senast inom ramen för projektet Kompetenshöjning av lokala och regionala kulturarvsförvaltningar i Polen, Litauen och Kaliningrad, där politiker och tjänstemän utbildas i sektorsövergripande nätverksbyggen där byggnadsvård kan fungera som motor för hållbar utveckling och tillväxt.
2002 presenterades samarbetet runt Östersjön som ett av hundra best-in-practice projekt vid FN:s stora miljökonferens i Sydafrika, där Kyotoavtalet stod på programmet. Listan har därefter presenterats i Bryssel och New York.
För mig personligen är en av de största insikterna som jag har fått genom arbetet i Hallandsmodellen att kulturarvet inte längre behöver vara ett hinder för regional tillväxt och hållbar utveckling, utan istället kan fungera som katalysator för en sådan utveckling.
Det är först genom Hallandsmodellen som vi inom kulturmiljövården har haft möjligheten att arbeta offensivt – pro-aktivt. Genom den har kulturarvssektorn kommit in tidigare och med större tyngd i restaureringsprocessen. Vi har därigenom haft möjligheten att på ett betydligt bättre sätt berätta den historia som är museimannens uppgift att göra.
Christer Gustafsson är chef för Internationella avdelningen på Hallands länsmuseer och sekreterare i Hallandsmodellens styrgrupp.
Våra medlemmar har i alla kategorier; äldre, lärlingar, långtidsarbetslösa och på senare tid våra invandrare samt kvinnor fått vara med och skapa något. Samtidigt har de fått en utbildning i det gamla hantverket där det visat sig att många fått en ny känsla i sättet att jobba med gamla byggnader som idag annars med största sannolikhet inte funnits kvar.
Ett bevis på att man har kunnat skapa förståelse för den äldre byggnadsvården är att många inte trodde att man skulle kunna renovera de gamla objekten, utan de hade kanske helst velat riva och göra något nytt av dem. Men när de stått färdiga så är det med stolthet man har berättat och visat för sina vänner och bekanta att detta har de varit med om att renovera.
Utan dessa objekt och utbildningsinsatser i samverkan med inblandade parter hade vi inte fått de arbetslösa lärlingarna att stanna kvar på orten.
De fantastiska med Hallandsmodellen har från vår sida varit att man kunnat rädda jobben åt många av våra arbetslösa och samtidigt ge dem en kompetenshöjning framför allt genom att renoverings-objekten varit riktiga objekt som inte haft någon undanträngningseffekt på marknaden. Tvärtom har det skapats nya jobb och föreningsaktiveter i de färdigställda objekten.
Med den stora flexilibetet som Hallandsmodellen har är vår förhoppning att våra medlemmar även i fortsättningen ska kunna vara med och rädda jobben, rädda hantverket och rädda husen i en regional utveckling, till glädje för kommande generation i vår region.
Jan-Olof Johansson är ordförande på Byggnads Halmstad samt sekreterare i Regionala Yrkeskommittén och medlem i Hallandsmodellens styrgrupp.
Under Hallandsmodellens existens har byggbranscher genomgått perioder med liten tillgång på byggobjekt och därigenom mycket hög arbetslöshet. Genom att restaurera ett antal byggnader i länet har således tillförts byggobjekt, vilka skapat arbetstillfällen inte bara för de arbetslösa personer som engagerats i objekten, utan även för den personal som arbetetat i de företag som ansvarat för varje entreprenad. Varje objekt har restaurerats med antikvarisk kontroll, vilket tillfört unik kompetens för såväl de byggnadsarbetare och framför allt de lärlingar som ingått i Hallandsmodellen. Men även företagens egen personal har tillförts denna kompetens, vilket kunnat ge företagen en ny nisch i sin verksamhet.
Genom Hallandsmodellen har de svåra arbetslöshetsperioderna gett branschen möjlighet att behålla de ungdomar som sannolikt annars lämnat sin påbörjade yrkesutbildning för annat yrke. Detta har varit av stor betydelse när konjunkturen har vänt och dessutom väntas stora avgångar framöver p g a uppnådd pensionsålder.
Sammanfattningsvis finns ur arbetsgivarsynpunkt endast positiva konsekvenser av 10 år med Hallandsmodellen och en förhoppning om fortsatt verksamhet i positiv anda med alla centrala parters bistånd.
Kenth Andersson – Sveriges Byggindustrier, ordförande i Regionala Yrkeskommittén och medlem i Hallandsmodellens styrgrupp.
Teaterns tillblivelse lär ha varit resultatet av Laholms spritbolags önskan om egna och mer permanenta lokaler. Samtidigt som spritbolaget fick sina efterlängtade lokaler skapades den teater som nu snart ett sekel senare; är ett centrum för kulturlivet i Laholm.
Under 1950-talet förvanskades teatersalongen och den tillhörande festsalen, (den s k ”Barocken”). All den prakt som teatern tidigare givits, bl a de karakteristiska bladguldsbetäckta stuckaturerna, överkläddes med masonit. I den spatiösa salongen sänktes taket till normalhöjd, vilket bl a fick till följd att läktaren helt försvann.
När undertecknad tillträdde som chef över dåvarande kultur- och fritidsförvaltningen i början av 1990-talet, hade kampen för återställande av teatern pågått i ett drygt decennium. Olika alternativ att förverkliga en restaurering hade prövats och gått i stöpet. Lågkonjunkturen som rådde vid den tiden spädde på den pessimism som kommit att råda kring projektet. Vid tidpunkten då kommunen, med kommunstyrelsens ordförande i spetsen, etablerade kontakt med företrädare för ”Hallandsmodellen”, rådde en allmän uppgivenhet inför utsikterna att återfå en teater i Laholm. Pessimismen kom dock på skam den här gången. Genom ”Hallandsmodellen” har en byggnad och lokaler med stora kulturhistoriska värden, bevarats och delvis återskapats!
För kommunen är det givetvis förpliktigande att äga och förvalta en teater av detta ovanliga slag. Sedan invigningen har laholmare och hitresta kunnat uppleva en rad spännande föreställningar och konserter. Utöver kommunfullmäktiges sammanträden vill säga! Kulturåret 1998 gjorde ett urval ur den svenska och nordiska musikereliten, under namnet Laholms Serenadensemble, en uppskattad repris och cd-inspelning av den invigningskonsert man givit ett par år tidigare. Akustiken i salongen upplevdes så överväldigande av ensemblen, att ljudteknikern sedermera skrev ett ”tackbrev” till kommunen! Till de mer uppmärksammade inslagen på teatern hör den sommarrevy som skådespelaren Johannes Brost och Apolloteatern årligen producerar. Teatern nyttjas i hög grad även av lokala utövare. Revygänget ”Nya Laholmsrevyn” har flyttat sina föreställningar från gymnasie-skolans aula till teatern, liksom den lokala teatergruppen Scenare. Regelbundet inbjuder kulturskolan till mycket uppskattade föreställningar och konserter. Att utöva och uppleva dessa föreställningar i genuin teatermiljö ger onekligen såväl skådespelarna som deras publik en starkare upplevelse än i ”gympasalen”!
Laholms Teater har sålunda på kort tid blivit betydelsefull för kulturlivet i Laholm. Vi som arbetar med eller som äger ett ansvar för teaterns framtid; upplever ändå att potentialen fortfarande är enorm. Visionen är att området runt ”Hästtorget” utvecklas till ett mångfacetterat kulturcentrum; med Laholms Teater, Biograf Maxim och Stadshotellet som viktiga hörstenar.
Nästa högprioriterade projekt är att iordningställa det gamla spruthuset som ligger vägg i vägg med teatern och låta Laholms Teckningsmuseum få tillgång till dessa lokaler. Även detta är ett omfattande, kostsamt och svårgenomförbart projekt som berör vårt byggda kulturarv!
Vågar vi än en gång hoppas på Hallandsmodellen?
Björn Jingblad är chef för kultur- och fritidsverksamheten och kommunstaben på Laholms Kommun.
1866 byggdes det första egentliga kallbadhuset i Varberg. Det låg på samma ställe som det vi har idag. Två byggnader blev förstörda av stormar och det som står här idag blev färdigt 1902. Byggnaden var tidstypiskt fylld med utsmyckningar och orientaliska inslag. Cirka tio år tidigare fick Varberg även sitt societetshus.
Området kring fästningen med det gamla varmbadhuset, societets- parken med sin restaurang och kallbadhuset är oerhört viktiga inslag i det som vi idag bygger vår besöksnäring på. Restaureringen av Kallbadhuset till ursprungligt skick kan inte nog överskattas. Utan ett renoverat kallbadhus hade vi haft svårt att så helhjärtat satsa på profilerings- och marknadsföringsprojektet ”Varberg – Sveriges kurort”. Vi påstår att det inte finns en ort i Sverige likt Varberg där man bibehållit den ursprungliga kurortsmiljön med strandpromenad, societetsmiljö, varm- och kallbadhus. Varberg har vunnit allmänt erkännande som kurort av rang även om det idag är mer av välbefinnande än av medicinsk art. Långsiktig turismsatsning bygger man bäst på traditioner och kvalité. Vad kan vara bättre än att ha tillgång till något som är helt unikt.
Kallbadhuset har lika stort symbolvärde som fästningen i vår marknadsföring. Byggnaden har ofta en central plats i de flesta trycksaker som gäller turism. Vidare är det kallbadhuset som pryder våra intresseväckande skyltar som upplyser trafikanterna på E6:an om att de passerar Varberg. Motivet är oerhört vackert kvälls- och nattetid när de är belysta. Kallbadhuset finns också med i ramen på vårvälkomstsida på turistwebben. I vår marknadsföringsstrategi ingår ett flertal journalistresor per år anordnade av Hallandsturist. Därför har kallbadhuset funnits med i många utländska tidningar och tidskifter.
Som alla kan förstå är vi oerhört tacksamma för det renoveringsarbete som gjordes av yrkeskunniga byggnadsarbetare. Utan Hallandsmodellen hade knappast ett så gediget arbete kunnat genomföras och Varberg hade varit en symbolbyggnad fattigare.
Hans Lillhage är turistchef på Varbergs Kommun.
Ägaren av gården levererade mjölk till stadsborna fram till 1800-talets slut. Målarmästare Nils Petter Sköld och hans hustru Paulina köpte byggnaden år 1900. Efter Paulina Skölds död 1939 bevarade de åtta barnen hemmet intakt och oskiftat och använde det vid familjesammankomster. Vid inspelningen av Jan Troells film ”Ingenjör Andrées luftfärd” från 1982 emanerade åtskilliga interiörinslag från det Sköldska huset. Inredningen till makarna Skölds bostad i Gula villan finns bevarad hos Länsmuseet, Halmstad för framtida rekonstruktion. Avsikten är att för eftervärlden kunna visa det sekelgamla hemmet i sin rätta miljö.
Tanken på att bevara Gula villan engagerade i hög grad Hallandspostens läsare. I den stora insändarströmmen var de allra flesta positiva till ett bevarande. Vid Föreningen Gamla Halmstads årsmöte den 2 oktober 1990 antog de 300 närvarande följande resolution: ”Föreningen Gamla Halmstad vill med kraft understryka vikten av att det Sköldska huset bevaras för framtiden.”
Trots att även den professionella sakkunskapen uttalat sitt tydliga stöd till förmån för Sköldska huset förkastade kommunens ledande politiker byggnadsnämndens förslag om skydd för den omdebatterade byggnaden. För att få en plattform för fortsatt kampanjverksamhet beslöt Föreningen Gamla Halmstad, Hallands Musei- förening, Halmstads Hantverks- och Industriförening samt släkten Sköld att år 1992 bilda Stiftelsen Sköldska Huset. Samtidigt startade en insamling, som genom åren gav betydande belopp. Efter många turer och ett otal sammanträden demonterades byggnaden 1993. Husets eventuella rekonstruktion var emellertid fortfarande oviss. Då kom räddningen i form av Hallandsmodellen.Under åren 1995-1996 återuppfördes byggnaden cirka tio meter från sin ursprungliga plats. Hallandsmodellens bärande principer är mångfasetterade och tungt vägande. När alla dittills prövade lösningar visat sig vara otillräckliga, kunde man nu glädja sig åt konkreta resultat. Modellens stora framgångar i Halland torde emellertid inte blott bero på de fundamentala idéerna utan även på de tre förgrundsgestalternas kraftfulla insatser.
K B Bjering är sekreterare i Insamlingsstiftelsen Sköldska Huset.
CA är i vidaste mening oavhängigt branschintressen och andra faktorer som skulle kunna påverka lojaliteten till det enskilda uppdraget, solidariteten med uppdragsgivaren eller viljan till objektivitet i handläggningen av utredningar.
Verksamheten vänder sig till byggmarknaden i sin helhet och bedrivs i tre separata bolag:
A consultadministration ab för:
• administration
• teknik
• ekonomi
• entreprenadjuridik
CA bygg- och miljöanalys ab för:
• kvalitetsstyrning
• ackrediterad provning
• tekniska utredningar
CA info ab för:
• informationsservice
• utbildning
• biblioteksservice
I Hallandsmodellen har CA haft uppdraget att som projektledare svara för den praktiska delen i genomförandet av projekten. Dettainnebär att vi under styrgruppen för Hallandsmodellen svarat för projekteringsledning, byggledning samt ekonomisk kontroll och uppföljning av de olika byggnadsobjekten.
Arbetet i Hallandsmodellen har inneburit nya infallsvinklar där hänsyn till arbetsmarknad, antikvariska värden m m givit oss nya värderingar i att hantera olika byggnadsprojekt. Detta har resulterat i en ökad medvetenhet och förståelse för de värden som finns i det befintliga byggnadsbeståndet.
Arbetet med Hallandsmodellen i Polen har givit oss en merkunskap av de problem och möjligheter som finns vid arbete utomlands. Vi ser möjligheter att överföra våra kunskaper om projektledning i framför allt öststaterna där motsvarande kunskaper saknas efter lång tids centralstyre.
Vårt arbete i Hallandsmodellen har och är stimulerande och kommer förhoppningsvis i en framtid generera arbetsuppgifter inom och utanför Sveriges gränser.
Bo Ek är platsansvarig på CA consultadministration AB i Halmstad.
1995 ägde Kennet Wisén huset och använde det som en lagerlokal. Idén till fotomuseet började 13 januari 1995 då Rolf Håkansson lånade en nyckel till lokalerna för att inspektera dem. Lokalerna visade sig vara i mycket dåligt skick och det skulle bli för dyrt att genomföra en restaurering. Om Håkansson skulle hyra av Kennet Wisén skulle kostnaden bli ca 3000-5000/månaden. Det fanns inget vatten i huset, ingen toalett och planerna för lokalerna var att de skulle användas till en grönsakshall. Hade inte Hallandsmodellen funnits hade huset aldrig blivit restaurerat. Biograf Olympia erhåller inga former av bidrag.
Rolf Håkansson har byggt upp ett av landets främsta fotografiska museer som innehåller en unik samling av fotokameror från olika epoker och annan fotografisk utrustning. Museet innehar också historiskt värdefulla foton som t ex Sveriges förmodligen äldsta bevarade färgfotografier från 1907.
Mervärdet för museet har ökat i och med att man har flyttat till en historiskt viktig plats för filmens historia i Falkenberg. Miljön har blivit speciell och alla som kommer på besök tycker att det är väldigt genuint. Trovärdigheten har definitivt ökat med den autentiska miljön som biljettkurer m m. Visserligen hade det gått att driva verksamheten vidare från hemmet, men då hade museet inte kunnat erbjuda den unika filmhistorien som ett mervärde. Verksamheten har enligt Håkansson lyft sig från B-klass till A-klass.
Lokalerna är större nu jämfört mot tidigare och med det rymliga taket har man bl a kunnat installera en stor filmduk för filmvisningar vilket inte hade gått i hemmet varifrån han tidigare drev verksamheten.
Det kommer definitivt mer folk nu är tidigare. Antalet besökare per år är 7 000 mot tidigare 1 400 då han drev verksamheten i hemmet. Fler utländska besökare kommer än tidigare. Enligt Rolf HåFotomuseet Olympia har varit Falkenbergs äldsta biograf och invigdes 1910. Biografen kallades då för en ”Biolada” – dvs man visade enkel film för ”vanligt folk”. Bl a åkte bönder in till marknaden i staden för att avsluta dagen med ett biobesök.
1995 ägde Kennet Wisén huset och använde det som en lagerlokal. Idén till fotomuseet började 13 januari 1995 då Rolf Håkansson lånade en nyckel till lokalerna för att inspektera dem. Lokalerna visade sig vara i mycket dåligt skick och det skulle bli för dyrt att genomföra en restaurering. Om Håkansson skulle hyra av Kennet Wisén skulle kostnaden bli ca 3000-5000/månaden. Det fanns inget vatten i huset, ingen toalett och planerna för lokalerna var att de skulle användas till en grönsakshall. Hade inte Hallandsmodellen funnits hade huset aldrig blivit restaurerat. Biograf Olympia erhåller inga former av bidrag.
Rolf Håkansson har byggt upp ett av landets främsta fotografiska museer som innehåller en unik samling av fotokameror från olika epoker och annan fotografisk utrustning. Museet innehar också historiskt värdefulla foton som t ex Sveriges förmodligen äldsta bevarade färgfotografier från 1907.
Mervärdet för museet har ökat i och med att man har flyttat till en historiskt viktig plats för filmens historia i Falkenberg. Miljön har blivit speciell och alla som kommer på besök tycker att det är väldigt genuint. Trovärdigheten har definitivt ökat med den autentiska miljön som biljettkurer m m. Visserligen hade det gått att driva verksamheten vidare från hemmet, men då hade museet inte kunnat erbjuda den unika filmhistorien som ett mervärde. Verksamheten har enligt Håkansson lyft sig från B-klass till A-klass.
Lokalerna är större nu jämfört mot tidigare och med det rymliga taket har man bl a kunnat installera en stor filmduk för filmvisningar vilket inte hade gått i hemmet varifrån han tidigare drev verksamheten.
Det kommer definitivt mer folk nu är tidigare. Antalet besökare per år är 7 000 mot tidigare 1 400 då han drev verksamheten i hemmet. Fler utländska besökare kommer än tidigare. Enligt Rolf HåFotomuseet Olympia har varit Falkenbergs äldsta biograf och invigdes 1910. Biografen kallades då för en ”Biolada” – dvs man visade enkel film för ”vanligt folk”. Bl a åkte bönder in till marknaden i staden för att avsluta dagen med ett biobesök.
1995 ägde Kennet Wisén huset och använde det som en lagerlokal. Idén till fotomuseet började 13 januari 1995 då Rolf Håkansson lånade en nyckel till lokalerna för att inspektera dem. Lokalerna visade sig vara i mycket dåligt skick och det skulle bli för dyrt att genomföra en restaurering. Om Håkansson skulle hyra av Kennet Wisén skulle kostnaden bli ca 3000-5000/månaden. Det fanns inget vatten i huset, ingen toalett och planerna för lokalerna var att de skulle användas till en grönsakshall. Hade inte Hallandsmodellen funnits hade huset aldrig blivit restaurerat. Biograf Olympia erhåller inga former av bidrag.
Rolf Håkansson har byggt upp ett av landets främsta fotografiska museer som innehåller en unik samling av fotokameror från olika epoker och annan fotografisk utrustning. Museet innehar också historiskt värdefulla foton som t ex Sveriges förmodligen äldsta bevarade färgfotografier från 1907.
Mervärdet för museet har ökat i och med att man har flyttat till en historiskt viktig plats för filmens historia i Falkenberg. Miljön har blivit speciell och alla som kommer på besök tycker att det är väldigt genuint. Trovärdigheten har definitivt ökat med den autentiska miljön som biljettkurer m m. Visserligen hade det gått att driva verksamheten vidare från hemmet, men då hade museet inte kunnat erbjuda den unika filmhistorien som ett mervärde. Verksamheten har enligt Håkansson lyft sig från B-klass till A-klass.
Lokalerna är större nu jämfört mot tidigare och med det rymliga taket har man bl a kunnat installera en stor filmduk för filmvisningar vilket inte hade gått i hemmet varifrån han tidigare drev verksamheten.
Det kommer definitivt mer folk nu är tidigare. Antalet besökare per år är 7 000 mot tidigare 1 400 då han drev verksamheten i hemmet. Fler utländska besökare kommer än tidigare. Enligt Rolf Håkansson är en personlig guidning grundläggande för att besökaren ska få ut det optimala av besöket. Det måste finnas engagemang och man måste kunna ta fram historian bakom varje objekt!
Det mest positiva är att tillgängligheten har ökat vilket, enligt Rolf Håkansson, har medfört att huset har återfått sin ursprungliga verksamhet som en ”Biolada” dvs folk av alla slag kommer på besök och får ta del av fotohistoria.
Rolf Håkansson, Fotomuseet Olympia.
Från järnbruk, pappersbruk till konstbruk
Den senaste konstbruksepoken tog sin början med att Länsmuseet år 1992 visade intresse för bruksmiljön i Rydöbruk. Det var i samband med en inventering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader i länet inför eventuella beredskapsarbeten.
Bertil Johansson, eldsjäl & tidigare teknisk chef vid Hylte Bruk, tyckte att de gamla byggnaderna skulle passa bra som konstnärsateljéer, gästateljéer och bostäder för yrkesverksamma konstnärer. Konstnären skulle kunna bo här både längre och kortare perioder, allt efter tycke och smak.
Hylte kommun tog det första steget i rätt riktning i slutet av 1993, genom att köpa in det gamla brukskontoret. Efter hand förvärvades den gamla brandstationen, omformarstationen och magasinet. Den gamla sågen ägdes sedan tidigare. Kommunens främsta skäl till att engagera sig i projektet var de kulturella värdena, möjligheter till sysselsättning och den beräknade efterföljande turismen.
Under de fö<ljande två åren omsattes Bertil Johanssons idé till verklighet tack vare Hallandsmodellen. Utan Bertils drivkraft och personliga engagemang hade Konstnärsbyn aldrig blivit verklighet. I mitten av 1990-talet flyttade de första konstnärerna in i lägenheterna i Brukskontoret och de stora, rymliga, ljusa ateljéerna i Magasinet och Omformarstationen togs i bruk. Konstnärsbyn i Rydöbruk AB bildades, ett kommunalägt aktiebolag. Under de följande åren var driften utarrenderad till olika privatpersoner. 2001–2003 drivs Konstnärsbyn i egen regi av aktiebolaget i samarbete med Kultur- och fritidsförvaltningen. Ekonomiskt stöd erhålls från Hylte kommun, Landstinget, Länsarbetsnämnden och Länsstyrelsen. En person är anställd för att sköta marknadsföring och drift av verksamheten under denna period. Vad som händer i framtiden är ännu ovisst.
I Konstnärsbyn bor och verkar konstnärer och konsthantverkare. Anläggningen är unik i sitt slag. Särskilt ateljéerna prisas av konstnärerna. En del väljer att stanna här endast en vecka, medan andra blir kvar resten av livet. Den gamla brandstationen gjordes om till galleri i början av 2002. Ca 6 000 personer besökte galleriet under dess första säsong. Sågen fungerar idag som lunchrestaurang med ca 30 000 besök/år. Restaurangen drivs i privat regi. I Magasinet finns förutom ateljéer ett konferensrum samt en butik med konst och konsthantverk. Liksom galleriet är butiken öppen under sommarhalvåret, då besökare kommer till byn för att se på konst, kika in i konstnärernas ateljéer som delvis är öppna för allmänheten, ta en bit mat, njuta av den vackra naturen med den brusande Knystaforsen i centrum och känna historiens vingslag.
Just nu blommar vitsipporna. Scillorna bakom herrgården är snart överblommade. Det är som ett stort blommande hav med blå scilla, som varje år lockar hit busslaster med blomsterentusiaster. Mellan restaurangen och Knystaforsen finns en park av vildvuxen karaktär med skulpturer av Henning Nielsen (1921–1997). Konstnärens inspiration kommer från naturens former, vilket får till följd att skulpturerna liksom smälter in i miljön.
Tack vare Konstnärsbyn, Rydö Golfklubb, Ridskolan och den mycket aktiva Samhällsföreningen är Rydöbruk ett skolexempel på en levande landsbygd. Det sägs till och med att det är svårt att hitta lediga hus att köpa här och att folk istället får bosätta sig i grannsamhället Torup. I år ska politikerna fatta beslut om Konstnärsbyns framtid. Förhoppningsvis fattar de ”rätt” beslut, så Rydö får fortsätta sin blomstringsperiod!
Jessica Larsson är verksamhetsansvarig på Konstnärsbyn i Rydöbruk.
