Här söker du efter någon av de 86 renoverade byggnaderna i de 49 projekten i Hallands län.
Geografisk indelning - Klicka på den kommun du vill titta närmare på.
Sök efter Objektnamn eller
Fastighetsbeteckning.
Syftet var att skapa nätverk och få till stånd nya samarbeten. Vidare att informera om de nya statliga satsningar som hade gjorts för att öka samarbetet mellan byggbransch, arbetsmarknadsmyndigheter och kulturmiljövårdssektorn. Regeringen hade vid denna tidpunkt sjösatt ett stimulanspaket, där särskilda medel var avsatta för att arbetslösa byggnadsarbetare skulle kunna medverka vid byggnads-vårdsprojekt.
Konferensen räknas idag som inledningen av det som skulle bli Hallandsmodellen. BYN:s regionala organ Regionala Yrkeskommittén (RYK) och Länsarbetsnämnden hade tidigare samarbetat, bland annat då arbetslösa varvsarbetare hade omskolats till byggnadsarbetare. Detta hade skett med Uppdragsutbildningen i Falkenberg som utbildningsordnare.
Under konferensen presenterade Hallands länsmuseer en rapport över ett fyrtiotal kulturhistoriskt värdefulla byggnader som var lämpliga att vårdas genom beredskapsarbeten m m (Länsstyrelsens meddelande 1993:3). Urvalet baserades på de kommunala kulturmiljövårdsprogram respektive bevarandeplaner som hade tagits fram några år tidigare.
Med rapporten kunde de halländska kollegorna redan veckan efter konferensen inleda arbetet med att finna lämpliga objekt för restaureringsinsatser samt medfinansiering. En styrgrupp bildades för det gemensamma arbetsmarknadspolitiska och byggnadsvårdande projektet. I den första ingick Roger Holm (Länsarbetsnämnden), Mats Folkesson (Länsstyrelsen), Christer Gustafsson (Hallands länsmuseer), Lasse Andersson (Regionala Yrkeskommittén/Bygg-nadsarbetareförbundet) och Jan-Eric Jönsson (Regionala Yrkeskommittén/Byggmästareföreningen). De tre första utgjorde även projektets verkställande organ och ansvarade för det dagliga arbetet.
Restaureringsinsatser inleddes omedelbart på ett flertal byggnader, men Villa Manhem i Älvsered betraktas som det allra första. Vid presskonferensen presenterades även det som kom att bli det regionala samarbetets motto:
• Rädda jobben
• Rädda hantverket
• Rädda husen.
Inledningsvis övertog Hallandsmodellen de utbildningar som skapats för att omskola varvsarbetare till byggnadsarbetare. Men redan andra året togs det fram ett särskilt kursprogram för lärlingar. Fyra månaders utbildning följdes upp med fyra månaders beredskapsarbete.
Med tiden kom allt fler intressen att beaktas i de olika restau- reringsprojekten. Verksamheter som skulle bedrivas i de upprustade lokalerna kom att få en allt större betydelse för val av objekt. Att lokalerna skulle vara tillgängliga för allmänheten efter restaurering var ett annat krav.
I Halland restaurerades under 1990-talet i genomsnitt omkring tio objekt varje år. En utvärdering av Hallandsmodellen 1996 (Gustafsson 1996a) visade att närmare hundra arbetslösa byggnadsarbetare eller lärlingar var sysselsatta dagligen i projektet. Om alla projektörer, antikvarier, lärare, arbetsförmedlare, materialleverantörer och -tillverkare, samhällsplanerare med flera skulle räknas in var över 300 sysselsatta i det regionala samarbetet varje dag.
En rad större projekt inleddes t ex Rossared säteri, Nidingens fyrar och Tjolöholm i Kungsbacka kommun, Kallbadhuset, Hamn-magasinet och Grimetons radiotorn i Varbergs kommun, Tullbron och Biograf Olympia i Falkenbergs kommun, Konstnärsbyn, Rydöbruk i Hylte kommun, Gula villan, Fattighuset och Krono- bränneriet i Halmstads kommun samt Laholms teater och Ifverströmska gården i Laholms kommun.
Hallandsmodellen hade givits en allt tydligare organisation, inte bara i styrgrupper och i olika projekteringsgrupper, utan även på de olika restaureringsobjektens arbetsplatser. CA consultadministration kom att knytas till Hallandsmodellen, där de fungerade som projektledare och -administratörer. Det dagliga arbetet med Hallandsmodellen hade fått allt tydligare rutiner och samarbetet kom allt mer att likna ett regionalt byggkonsortium.
Intresset för Hallandsmodellen från andra regioner ökade. Så gott som samtliga län söder om Dalälven skickade ner delegationer för att på plats lära sig samarbetet. Några försök gjordes på andra håll i landet, men ingen kontinuerlig verksamhet som den i Halland kom att skapas.
Tillsammans med Hallands riksdagsmän gjordes 1997 ett försök att sprida erfarenheterna från Halland till andra delar av landet. Förslaget innebar att regeringen skulle avsätta 600 miljoner kronor till arbetsmarknadspolitiska satsningar på byggbranschen. Mer specifikt till att hjälpa unga bygglärlingar in på arbetsmarknaden genom att utbilda dem i traditionella byggtekniker vilket de sedan skulle få praktisera på konkreta restaureringsprojekt. Visionen var att skapa 2000 bygglärlingsplatser utan undanträngningseffekter.
De vidareutbildningar för arbetslösa som Länsarbetsnämnden handlat upp för att ingå i Hallandsmodellen, har vid vissa tillfällen kommit att användas i andra byggsammanhang. Det kan ha skett när inga kulturhistoriskt värdefulla byggnader har varit färdigpro-jekterade eller finansieringsfrågan ännu inte var löst. Byggprojekt som på detta sätt ”lånat” kurser av Hallandsmodellen har varit t ex Hermanstorps kör- och ridklubb, Slöinge ridhus, Mickedala ridhus, Mickedala stall, Okome idrottshall och Ridhuset i Rydöbruk.
m m. Hallandsmodellen var ett av de tio som redovisades från Sverige, och det enda av de totalt trettio som handlade om kulturarvsfrågor.
En allt tydligare roll som katalysator för regional utveckling fick Hallandsmodellen genom samarbetet med regionen Olsztyn i nordöstra Polen (efter den polska regionreformen Warminsko – Mazurskie län). Polackerna såg inte nätverket i första hand som ett instrument för bevarande av äldre byggnader. Istället betonade man vikten av att skapa regional balans i landet och skapa aktiviteter i områden med ekonomisk tillbakagång och därmed kanske förhindra massflytt till storstadsregionerna.
1997 beslöt svenska regeringen att anslå 25 miljoner från den så kallade Östersjömiljarden till pilotprojektet Hallandsmodellen i Olsztyn. I fyra år pågick ett kunskaps- och erfarenhetsutbyte med syftet att implementera det sektorsövergripande nätverket för regional utveckling till polska förhållanden. Av särskilt intresse var att se ifall det överhuvudtaget var möjligt. I sådana fall var målsättningen att utöka partnerskapet runt Östersjön (Gustafsson 2000).
Tre byggnader restaurerades i Polen. Ett jugendpalats kom att bli ett regionalt naturmuseum och länets ekologiska centrum. Ett bostadshus i de gamla judiska kvarteren restaurerades till ett regionalt Östersjöcentrum där idag flertalet organisationer samarbetar. I den lilla staden Olsztynek restaurerades det medeltida slottets källare till sin gotiska prakt. Samtidigt slängdes ett miljöförstörande koluppvärmningsaggregat ut. Idag fungerar lokalerna som internationellt ungdomskulturcentrum.
Efter pilotprojektet Hallandsmodellen i Olsztyn har regeringen gett ytterligare uppdrag för att sprida metoden runt Östersjön. 1999 arrangerades en handfull seminarier på temat Kulturarv och regional utveckling i Polen. 2000 genomfördes ytterligare fem seminarier i de baltiska länderna. Parallellt har ett flertal seminarier genomförts i Europa på samma tema som finansierats av Svenska Institutet, EU eller de lokala arrangörerna.
2001 inleddes projektet Kompetenshöjning av regionala och lokala kulturarvsförvaltningar i Polen, Litauen och Kaliningrad (Ryssland). Projektet syftar till att höja kompetensen av politiker och chefstjänstemän inför EU:s utvidgning och finansieras genom Östersjö-miljarden. Särskilt betonas byggandet av regionala sektorsövergripande nätverk. Dessa nätverk avses få en betydande roll i de regionala utvecklingsprogram som för närvarande tas fram inför EU medlemskapet.
Bland talarna fanns representanter från EU Kommissionen, Sveriges ständiga representation vid EU i Bryssel, riksantikvarieämbeten, akademier och forskningsinstitutioner. Av de tvåhundra deltagarna märktes chefer från riksantikvarieämbeten i Sverige, Storbritannien, Estland, Lettland, Litauen, Kaliningrad, Polen, Malta samt chefer från arbetsmarknadsmyndigheterna i de baltiska länderna samt Polen.Ordförande för konferensen var förre inrikesministern m m, ambassadör Bengt KÅ Johansson.
Men Hallandsmodellen står även för den metod som bygg-konsortiet använder sig av. De sektorsövergripande nätverken arbetar med ett flerproblemorienterat angreppssätt. På så sätt har bygg- nadsvården i samarbete med arbetsmarknadspolitiken fungerat som katalysator för regional hållbar utveckling eller tillväxt. Det är denna metod som har vunnit internationellt intresse och idag även inrymmer frågor som stärkandet av demokrati och den kulturella mångfalden.
För närvarande är Hallandsmodellen regionalt sett framför allt engagerad i restaureringen av Tjolöholms slott. Restaureringen är den största som Hallandsmodellen har varit inblandad i.
Utvärderingen avser beskriva nätverket så som det faktiskt bedrivits, studera de speciella förutsättningar som har gällt, beskriva de olika processer som Hallandsmodellen ingått i, fastställa verksamhetens resultat i vid mening, samt finna förklaringar till varför verksamheten leder till just dessa resultat.
En annan målsättning med rapporten är att den ska kunna stimulera till beslut om fortsatta satsningar på Hallandsmodellen; lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Samarbetet har genom åren hotats på olika sätt. Det har skett genom förändringar på arbetsmarknaden eller av de finansiella systemen.
Varje projekt har studerats utifrån
• hur många som har sysselsatts i restaureringen
• hur många nya jobb som har skapats i de verksamheter som
bedrivs i de upprustade byggnaderna
• om byggnaderna var rivningshotade före Hallandsmodellens
insatser
• hur projekten finansierades, vilka typer av hantverk som vård-
insatserna innebar
• på vilket sätt verksamheterna har bidragit till att öka besöks-
näringen.
Därefter har en sammanställning gjorts av uppgifterna som presenteras i olika tabeller och diagram.
Inom EU har hållbar utveckling, med betoning på samspelet mellan miljö, ekonomi och sociala förhållanden, lyfts fram som ett av de horisontella mål som skall prägla all verksamhet inom struktur-fondernas ramar.
Enligt en rapport från Nordregio, som bedriver forskning kring regional utveckling m m på uppdrag av Nordiska Ministerrådet, krävs för hållbar utveckling att den har positiva konsekvenser för hållbarheten i ekonomin, hållbarheten i miljön och hållbarheten i det sociala samhället (Clement, Hansen 2001). För ekonomin innebär den att det ska bidra till tillväxt, utveckling och produktivitetsökning. För miljön innebär det ett bevarande av ekosystemet, den biologiska mångfalden och bärkraften. För det sociala samhället betonas jämlikheten, sysselsättningen, tillgängligheten och deltagande.
I detta sammanhang skulle man kunna lägga till bevarande av kulturmiljön och de demokratiska aspekterna.
Av dem som under den senaste tiden har diskuterat indikatorer som är av betydelse för att beskriva regional utveckling, kan Nutek särskilt nämnas. I rapporten ”Indikatorer för regional utveckling – Presentation och analys av kontextindikatorer för utvärdering av regionala strukturfondsprogram” (Andersson m fl, Nutek R 2002:13) presenteras ett antal indikatorer, bl a försöker man besvara frågorna:
• Hur förändras tillväxten i regionen?
• Sker en strukturförändring i näringslivet?
• Vilka förändringar sker i befolkningsstrukturen?
• Ökar jämställdheten mellan könen?
• Vilka förändringar sker i det sociala samhället?
• Hur förändras miljön?
Under den senaste tiden har ett antal metoder för projektutvärdering tagits fram (se t ex Frykholm, Lichtfield). Syftet med denna undersökning är att studera i vilken utsträckning målen för verksamheten verkligen uppfylls.
Det finns för- och nackdelar med alla metoder. Utvärderingar som görs av någon utomstående ”expert” kan ibland ha större trovärdighet, men i andra situationer kan det vara en styrka – kanske nödvändigt – att ha ”inifrånkunskap”. Hallandsmodellen är ett komplicerat nätverk med ett flertal aktörer som samtliga har olika målsättningar för att ingå i samarbetet, samtidigt som man underordnat sig nätverkets övergripande motto ”rädda jobben, rädda hantverket, rädda husen” samt att Hallandsmodellen ska fungera som motor för regional utveckling.
För att genomföra en utvärdering av Hallandsmodellen krävs att man studerar både kvantitativa och kvalitativa storheter samtidigt som man beaktar kortsiktiga resultat och mer långsiktiga effekter.
I ett särskilt kapitel har Hallandsmodellen belysts utifrån olika samarbetspartners erfarenheter och synvinklar. Till detta inbjöds författare med olika bakgrund.
Faktainsamlande har skett framför allt genom att studera styrgruppens protokoll samt arkiv. För projektens ekonomiska redovisningar har Dick Sahlman, CA Consultadministration varit till särskild hjälp.
Hallandsmodellens ledning har bestått av representanter för Länsarbetsnämnden, Länsstyrelsen, Hallands länsmuseer samt Regionala Yrkeskommittén (bestående av parterna på byggmarknaden).
Inom Hallandsmodellen har arbetslösa byggnadsarbetare och bygglärlingar utbildats i traditionellt hantverk som de praktiserat i restaureringsprojekt av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.
Motto för samarbetet har varit
• rädda jobben
• rädda hantverket
• rädda husen.
Att verksamheten i de upprustade lokalerna ska kunna bidra till regional utveckling har varit en annan ledstjärna.
Bland restaureringsprojekten inom Hallandsmodellen märks Tjolöholm, Rossared, Nidingen, antenntorn på Grimetons radiostation, Hamnmagasinet och Kallbadhuset i Varberg, Tullbron i Falkenberg, Konstnärsbyn i Rydöbruk, Harplinge väderkvarn, Gula villan och Fattighuset i Halmstad, Gamla fabrikslängan utmed Nissan på Slottsmöllans industriområde, läkarvillor på Spenshults reumatiker sjukhus, Laholms teater samt Ifverströmska gården i Laholm.
Hallandsmodellen har haft stor betydelse för sysselsättning och utbildning inom byggsektorn samt för kulturmiljövården i länet. Men samarbetet har även haft betydande konsekvenser för andra samhällssektorer. Restaureringarna inom Hallandsmodellen har t ex inneburit att
• 786 arbetslösa byggnadsarbetare har utbildats
• omkring 1 100 av länets 3 700 byggnadsarbetare har
totalt varit verksamma i Hallandsmodellen, vilket motsvarar
nästan en tredejedel eller 110/dag
• 100 bygglärlingar har erhållit yrkesbevis genom praktik inom
Hallandsmodellen
• Hallandsmodellen har haft betydelse för det privata närings-
Livet, t ex har 88 konsultuppdrag upphandlats mellan 1998 –
2002
• 1 316 underentreprenörer och leverantörer upphandlats
mellan 1998 – 2002
• omkring 35 nya jobb har skapats i de upprustade lokalerna
• omkring 200 nya jobb i anslutande byggnader
• 86 kulturhistoriskt värdefulla byggnader har restaurerats
• 36 av dessa var direkt rivningshotade
Länsarbetsnämnden är den största finansiären av Hallandsmodellen. Totalt har samarbetet omsatt omkring 375 miljoner kronor.
• Länsarbetsnämnden har anslagit 275 000 000 kronor
• Fastighetsägarna har bidragit med 58 500 000 kronor
• Kulturmiljövårdssektorn har bidragit med 38 000 000 kronor
• övrig finansiering uppgår till 2 000 000 kronor.
Hallandsmodellen har uppmärksammats internationellt i flera olika sammanhang. När Sverige presenterades som en ny medlemsstat i EU var Hallandsmodellen ett av tio projekt som lyftes fram. Under det s k Polen-året 1999 ingick det regionala samarbetet i den nationella plattform som UD presenterade under åtta olika Sverigedagarsarrangemang i de större polska städerna.
Regeringen har gjort särskilda satsningar på att sprida erfarenheterna från Halland till regioner i Östersjöområdet.25 miljoner anslogs till pilotprojektet Hallandsmodellen i Olsztyn samt UD finansierade ett tiotal seminarier kring kulturarv och regional utveckling i Polen och de baltiska länderna.
Vidare har regeringen anslagit omkring sex miljoner till projektet Kompetenshöjning av lokala och regionala kulturarvsförvaltningar i Polen, Litauen och Kaliningrad, Ryssland. Balcon som projektet heter presenterades av FN som ett av hundra best-in-practice projekt som överbryggt miljövårds- och befolkningsfrågor under den stora världskonferensen i Sydafrika 2002, då bl a Kyoto-avtalet stod på programmet.